Varning !

Innehållet i denna text kan vara stötande och uppfattas som groteskt,

Och i viss mån även framkalla obehagskänslor hos vissa individer.

Så känsliga personer varnas och bör inte läsa vidare.

Jag, författaren av denna text tar inget ansvar (eller är rättsligen bunden att ta ansvar) ifall någon far illa av det som står i nedan följande skrift.

Tänk på att den text som följer endast är FICTION.

Det vill säga att det är påhittat och inte överensstämmer med verkligheten.

Jag har dock tagit mig friheten att ta med namn på platser och personer som redan existerar.

Detta skall INTE ses som ett angrepp på dessa individer eller platser.

Jag, Författaren hänger mig inte åt personangrepp

Utan allt nedanstående är enbart ett uttryck av artistisk begåvning

Om ni tagit del av den ovanstående varningstexten så önskar jag er en trevlig läsning.

(Jag är fullt medveten om att texten är felstavad på sina ställen. Men detta beror endast på att jag inte har installerat något rättstavnings program. Ännu Så jag ber er ha överseende med dessa PLUMPAR från redaktionen.

Mvh : Urre

Introduktion

Dimman började lättna nu på morgonkvisten. Och en och annan kaja hördes kraxa ut över hustaken i det lilla samhället.

Ett nerklottrat Pendeltåg gled in på den dimminsjunkna perrongen. Dörrarna öppnades och en trött röst (brytandes på finska) hördes i de spruckna högtalarna "Gnesta, slutstation för tåget"

Klockan på stationen visade 6.30 (men om dessa verkligen går rätt kan man inte så noga veta).

En kort individ iklädd svarta kläder klev av en av vagnarna. Hans fötter prydes av ett par illa åtgångna träskor med tillhörande hälremmar. Hans huvud prydes av en svart sotarmössa och på näsan hade han ett par matchande glasögon modell flaskbottnar. Han muttrade något och gav sig sedan iväg  mot Storgatan . Han genade över vägen och passerade den lokala korvkiosken och fortsatte sedan uppför backen . Han jäktade på sig själv. Så fort som hans korta ben kunde bära honom. Medan han trevade som en vettvilling i en ICA-kasse som han bar med sig.

I kassen som b.l.a innehöll en dosa snus(av märket general) 3st cd-skivor (Best av DIO, Blumchen  re-mix och Lasse Krhoners vintervisor) och en scanbike, fiskade han upp en folköl (som han strategiskt hade köpt kvällen innan på pressbyrån)

Inom loppet av en hundradels sekund så hade den lilla mannen öppnat burken, svept i sig innehållet, rapat och kastat den (efter en cyklist som skulle med tåget).

Han gick uppför backen och korsade sedan vägen och över en bro.

Och där framför honom så stod målet för hans färd Trappers mc´s lokaler .

Han skyndade sig fram mot dörren. Och nu gick det fort. För äntligen hade han nedförsbacke.

Och efter en kort brottnings match med dörren och ett par felplacerade öl backar så var han inne.

"Satans lärlings jävlar, nu får ni fan ta och panta ett par backar. ” Muttrade han.

Med ett skutt som skulle få vilken höjd hoppare som helst att bli avundsjuk . Flög han upp för trappen, slog en frivolt över bardisken , öppnade kylen, och bet av kapsylen på en öl.

Med ett nöjt leende kliade han sig på magen och tog en stor klunk ur flaskan.

"Jaha det var det, Nu jävlar ska det svetsas"

Och på så sätt anlände Trappers grisen Johan till lokalerna.

Halvbonge produktion

Proudly present

T.M.C.G

in

 DE sista pälsjägarna

Mamma jag vill oxå ha moped

A

Henrik Söderholm story

I rollerna

Peter: Diktator och även president i T.M.C.G .

Christer: Kassör och ställföreträdande diktator.

Daniel: Färgläggare av kroppar, elak och besynnerlig.

Nicklas: The mover, Shaman och andlig ledare ,pratar och tjatar.

Johan: Fyllegris och svetsare , han som går i träskor med korta ben.

Dennis: Gammal, Från norrland. Dimensions vandraren.

Oskar: Bonde, en jävel på bilaffärer.

Henrik: Författare och antagligen död snart.

Per: Lungsjukpormask, spelar även trumma.

Ett stor tack till alla medverkande (stora som små) och deras fruar, tjejer och barn.

Skål på er!!!!!!

Ett otrevligt uppvaknande

Riiiiiiiiiiiiiing, Telefonens ringsignal var öronbedövande . "Jaja jag kommer" Ropade en smått stressad Pelle .

Han sprang fram mot bordet där telefon låg och skrek .Han kastade sig handlöst fram och gjorde en combatrullnig för att sedan greppa telefonluren "Ah Pelle" Svarade han andfått.

"Ja hej du, ligger du och sover eller, upp med dej du har mycket att göra" Nicklas röst var som vanligt helt uppspelt och retsamt energisk.

"Se så Pelle, ring å väck den andra slöfocken till lärling. Ni ska åka och handla. Hämta en penna och skriv ned det jag säger till dig "

Pelle gjorde som han vart tillsagd.

 "Ok nu har jag en penna"

"Bra. Ni skall handla 27 backar öl, 12 cider, 4 läsk , 18 plyfaskivor. 3 Hylsnyckelsattser, fyra meloner och en citron."

"Okej okej” Svarade Pelle fullt upptagen med att skriva ner allt på sin biaframage ( Han hade ju själv klart glömt att hämta papper).

 Nicklas lade på luren i öret på Pelle . Sprang sedan ut till bilen. Efter att han hade passerat Gymmet och gjort tre dubbla överkropps pass. Så åkte han ner mot Gnestas centrum.

Hans nyrakade flint lös som ett ny knullat ollon i månsken.

Kalabalik på Essingen

Samtidigt någonstans på Essingeleden .For en vinröd skåpbil fram. Bilen höll en jämn fart på 160km/h när den zick-zackade fram över körfälten.

”Flytta på er gubbjävlar här kommer jag” ”Hur fan kör ni ”.

Liknande fraser hoppade ur munnen på föraren , var och varannan sekund.

Christer var nämligen på väg hem från jobbet. Han hade sågat berg ända sedan Halv sex i morse. Så nu var han väldigt angelägen att komma hem och ta sig en whisky.

”Tag undan era skitbilar , stick och brinn”

Christer hade tillbringat dagen på ett bygge i Märsta, Jobbet hade bestått av att borra ett par 60 hål och att skära ut en dörröppning.

Detta var (enligt Christers mening) alldeles för lite. Så han hade helt enkelt Satt sig och vänta till Klockan 1 då alla andra byggubbarna gick hem för dagen.(Ja man slutar faktiskt ibland kl 1 på fredagar . O.B.S ibland)

Och när bygget stod tomt så började Christer med sitt. Det borrades och sågades så det stod härliga till. Och efter ett par timmar så var Christer nöjd.

Han packade ihop sina prylar och for hemåt.

Någonstans innan Solna så hade Christer fått ett telefonsamtal. Det var en mycket upprörd Kontrollant från Skanska. (Dom som är ansvariga för bygget där Christer hade vart och jobbat)

Han ville ha en jävligt bra förklaring till varför hela bygget numera såg ut som en jättelik Schweitzer-ost .

Norrlänning på vift

Dennis var också på väg hem längs Essingen. Och höll på att sätta ett helt Happy meal i halsen när Christers skåpbil slängde sig in framför honom.

"Vad ända in i Jokkmokks kollgruvor hål…" Dennis vart tvungen att sluta prata och koncentrera sig på att spotta ut en plastfigur på Mimmi pigg.

Hans ansikte förvreds. Och Händerna greppade ratten så knogarna vittnade.  Det knakade oroväckande i dom.

Dennis tog upp jakten. Och nu vart det 2 st. bilar som zick-zackade sig fram på Essingen.

Det Gustavianska hemmet (villa ville fylla)

På västra Storgatan i Gnesta var ett hus på väg att renoveras (Nåja man kanske inte skall överdriva).

Huset VAR engång en fin två vånings Barre med tillhörande vind. En välsköt trädgård hade omgärdat huset ( Innan det fick tjänstegöra som skrot upplag).

Peter hade hjälpt ventilationen på traven genom att riva ena kortsidan på huset.

Den måttligt händige Peter hade även själv målat undervåningen på sitt hus.

Så sovrum , hall och trapphus såg ut som en dålig dag på psyket. (Eller ungefär som när man spyr efter att ha ätit en hel påse smågodis).

Runt huset , som nu mera såg ut som en skräck variant på Villavillekulla hade Peter strategiskt grävt en vallgrav,  bakom vilken han själv patrullerade dagarna i ända.

Ibland kunde det hända att Peter och hans fru Cissi bjöd på kalas.

Då fick man sitta i deras tv-rum. och dricka absurda mängder alkohol. Innan Peter greppar en runt armen och hysteriskt sliter ner en till sitt pannrum.

I pannrummet står Peters käraste ägodel och husets hjärta, nämligen pannan.

( Jag författaren tänker inte ta upp någon statistik över denna panna. Och jag tror att ni som läser detta kan förstå varför).

När man har kommit ner till detta rum så kan man räkna med att man blir kvar en stund.

För Peter skall prata och berätta om pannans alla till synes oändliga finesser .

Man kan bo i den, man kan månlanda med den och använda den som ubåt, ja listan kan bli lång...........Mycket lång.

Peter hade en gång i tiden fått hjälp med att bygga den berömda vallgraven.

Arbetsnarkomanen Christer hade kört grävmaskin (så det är ett jävla under att kåken fortfarande står kvar) och två lärlingar hade fått gå fram i leran som mänskliga jordfräsar.

Och på trappen  lagom långt från allt jobb hade Peter själv stått och delat ut order till höger och vänster.

Han skriker och gapar, flaxar med armarna (Partidagarna i Nurmberg bleknar i skuggan av våran lokale Fuhrer).

Tids optimisten

Denna dag hade varit lönsam för Daniel,  han hade haft 12 st. kunder. Och under loppet av fyra timmar så hade han tatuerat två drakar, en fladdermus, trettiosju streckkoder och två Konsum loger

Så nu kunde han lugnt och sansat städa sin studio för att sedan bege sig mot Gnesta.

Det var bestämt att alla skulle träffas på klubben vid halvåtta, så när klockan var tjugo över bestämde sig Daniel för att åka och äta.

Bonusmaterial

Tyvärr mina kära kamrater så har jag inte haft tid att skriva på länge.

Jag har blivit tvångsrekryterad till Södertuna.

Den alltid så vänliga Nicklas har skaffat mig ett arbete (Jag skall komma ihåg att tacka honom).

Så nu står jag hela dagarna med pottor och pannor upp till öronen.

Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

/Urre

Konverteringstabell

Jag har i denna historia valt att tilltala alla i Trappers med sina riktiga namn.

Detta är inget medvetet djävulskap, utan jag kände att det kan vara kul för alla att veta vad vi grabbar egentligen heter.

Men i och med att vissa nu kanske har blivit lite förvirrade så har jag låtit bifoga en konverterings tabell. (Så att det inte skall bli några misstag)

Namn                                           Smeknamn

Peter                                             Peter-punk (Punken)

Christer                                        KP (Kåpa)

Daniel                                           Danne (Lilla satan)

Niklas                                           Nicke (Persson)

Johan                                            Pumba (Grisen)

Dennis                                          Dempa (Doktorn)

Oskar                                           Bonde

Henrik                                          Urre (Henke)

Per                                                Pelle (Plutten)

Så där ja. Jag hoppas att det här gör det lite enklare för vissa.

För om man ser ett namn i texten som man inte känner igen så kan man använda sig av ovanstående tabell, så kanske det går upp ett ljus.

Så nu kan ni luta er tillbaka och fortsätta läsa. Mycket nöje.

/Urre

Kapitel 2

Den enfaldige bonden

Någonstans på en öde skogsväg, inte långt ifrån Gnesta, stod en mycket sliten SAAB V4 vid vägkanten.

Ett rökmoln bolmade upp ur motorhuven, och det var inte så svårt att se att allt inte stod rätt till med den lilla bilen.

En lång Mycket skitig man i 24 års åldern. Stod bredvid och dunkade sitt huvud mot biltaket.

Mannen var i förd ett par kamouflagebyxor (Med tillhörande oljefläckar). En tygtrasa på överkroppen som kunde misstas för en jacka. Och på huvudet (Som han frenetiskt dunkade i bilplåten) bar han en lortig Harley-Davidson mössa i stickad akryl.

Tårar sprutade från mannens ansikte. Och då och då kallade han både bilen och sig själv för absurda könsord.

Oskar, som mannen heter. Fräste ut en stor snorkuse på asfalten och fortsatte sin färd mot Gnesta till fots.

Festen

Vid 22 tiden var det ett jävla hålligång på den lokala MC-klubben.

Folk tjatade och pratade om vart annat.

Johan hade svetsat om en blå Sportster till ett boj-sänke.

Oskar hade somnat i fosterställning på garage golvet. Med ett panikartat grepp runt en gin-flaska.

Dennis jagade Johan med sina IT- tummar.

Peter sjöng gamla punk låtar för full hals "Jag ser inget ljus jag ser inget hopp" Samtidigt som han headbangade och gjorde Satans-tecknet med fingrarna.

Nicklas hade hittat en duo med lärlingar . Som han friskt stressade på att göra dom mest absurda aktiviteter. "Skrubba golvet, Måla taket, Bygg ett par hojar, Sup er snygga, Gör någonting då era lata djävlar.”

Christer hade varit nere på den lokala krogen (Vars namn jag inte tänker nämna). Då jag inte vill göra reklam för ett sånt skit ställe).

Där hade han gått runt och skällt på folk. Så dessa hade gått hem.

Sedan gick han tillbaka till klubblokalen. Och på vägen hade han hunnit skälla ut En Taxi-chafför, Några nattvandrare som hade oturen att befinna sig på samma gata som Christer. Och en hel skolklass med femtonåringar som råkade sitta i parken och dricka folköl.

Väl uppe på klubben så halsade han i sig en flaska Whisky. Och råkade hitta en av lärlingarna som desperat försökte gömma sig för Nicklas.

När Christer gapat klart så återstod det bara ett par skinnbyxor och en svart väst kvar av den stackars lärlingen.

Danne hade hittat klubbens tempoväxlare (För er som inte vet vad en tempoväxlare är så skall jag försöka förtälja det för er).

Tempoväxlaren är från början ett signalhorn till en Mc, Och när någon signalerar i den så betyder det att det är dags att öka förtäringshastigheten på alkoholen. D.v.s. svepa den spritdryck som står närmast. För att sedan börja om på en ny Grogg, bärs eller vad man nu kan tänkas dricka. På så sätt kan man reglera supandet så alla får i sig sin beskärda del. Så att inte krökandet avstannar p.g.a. massa snack och hångel eller dylikt.

Som sagt Danne hade fått tag på Tempoväxlarn. Den ljöd i lokalerna med ett öronbedövande Skrän. Som skulle ha fått flyglarmen på Pearl-harbor att blekna.

Och över allt i lokalen startade ett frenetiskt svepande.

Det sveptes och det sväljdes och Barområdet liknade mest en myrstack av fyllon.

Chansen Att det skulle finnas en nykter person i lokalen var lika trolig som att en trebent Igelkott skulle kunna ta sig över en sexfilig motorväg under rusningstrafik utan att bli ett fett Roadkill.

Men det finns ju undantag. Se bara på Dennis, han förespråkar ett sunt leverne. Han dricker inte en droppe sprit. Han motionerar regelbundet och har en hälsonyttig kost.

Och medan alla andra bälgade i sig Humle, jäst och vatten. Så passade han på att ge Johan (Som stod med sitt gristryne så långt ner i en Black-velvet flaska som det bara går) en riktig tjuvsmäll i bakhuvudet.

Den stackars överrumplade grisen, som hade all sin uppmärksamhet riktad mot sin pava. Kom i självgungnig. Han snubblade till. Bet av flaskhalsen. Råkade sparka i väg ena träskon (Så den hamnade i fläkten ovanför baren). Han lyckades göra en kullerbytta. Med armar och ben utsträckta åt alla möjliga väderstreck. Och överallt ifrån honom ramlade det saker. Glasögon, Ficklampor, plånböcker och Fan vet vad den lille karln bär med sig.

Efter att han varit nära att misstas för ett vindkraftverk så landade han på golvet sittandes upprätt.

Och under arslet låg hans mobiltelefon. Nu i ett något mer plattare utförande. Med texten KESO i den knappt fungerande displayen.

Med en bestämd hand förde Johan den trasiga flaskan mot munnen och tog en rejälklunk.

Nicklas som vid det här laget var kraftigt berusad. Hade stått med andan i halsen och iakttagit Johans tafatta försök att imitera hovnarr. Hans ögon stod rakt ut som ett par basketbollar som skymde resten av ansiktet. Tänk er själva hur det ser ut. Nicklas med rakat huvud och utstående ögon. Ta skydd han kommer att explodera!

(Oskar vände på sig nere på verkstadsgolvet.)

Peter svepte i sig en halv flaska Lambrusko för att sedan återgå till att headbanga. "Ringhals brinner Ringhals brinner" Brölade det ur mun på den något överförfriskade presidenten.

( Härifrån låter jag er läsare använda eran egen fantasi om vad som hände i slutet av festen. Men jag kan lova er att den vart både lång och blöt.

Att jag inte fortsätter att skriva. Beror på att det tokigheter som försiggår i klubblokalen. Inte går att beskriva med ord utan måste ses med egna ögon.

Därför så tycker jag. Att om du är en vänligt sinnad själ med humor och som uppskattar trevligt sällskap. Att du skall komma ner till oss någon helg och dela våra galna upptåg.

Ha det skit bra så ses vi.

På vägen eller i dikeskanten.

/Urre

TFFT

Obs jag skulle vilja tillsäga att cyklisten i början av historien mår bra. Han tillbringade ett par kritiska veckor på intensiven i nyköping. Men är idag helt rehabiliterad till ett normalt leverne.

Nya tider, nytt blod.

Hej!

Det var ju ett tag sedan jag började på den här lilla historien. Närmare bestämt tre och ett halvt år sedan. Men hittade den nu av en slump i en gammal hårddisk från Dackefejden.

Det var när jag läste genom allstret som det slog mej att mycket saker har förändrats sedan dess. (oj oj åren går).

Den lilla byn vi bor i har fått utstå både väder och vind, flera ölflaskor har öppnats och tömts, mer än en fest har passerat. Både flickvänner och fruar har bytt ägare….hum…..partners. Samt så har många av oss bytt till andra hojar.

Även klubben har förnyat sig. Några av de gamla medlemmarna har bytts ut mot nya friska galningar.

Några av de viktigaste händelserna skall jag ta upp nedan, för att hålla er kära läsare uppdaterade om vad som hänt.

Viktiga händelser:

Hör och häpnad, Punken har klippt av sig håret!! Det är med stort vemod som vi tar farväl av vår långhåriga president. Och hälsar i stället Tommy Nilsson välkommen till gänget.

En lite märklig individ från Tystberga har efter många omröstningar fått rätten att bära vår officiella gå bort klädsel, den fina Trappers västen.

Så härmed önskar vi också Jonas ”Tunis” Tunström välkommen in i broderskapet.

Jonas största användbara färdighet är hans utomordentliga imitation av en eremitkräfta. Dessutom så plockade han flera pluspoäng när han, något överförfriskad, ”råkade” pissa i D2´s verktygslåda………bra Jonas……..

Som om det inte var nog med bondjävlar från Tystberga, så ramlade det en dag in en lite fyrkantig gubbe med massa tatueringar på klubben. Vi hälsade vänligt på den oproportionerligt vanskapta mannen (Han ser jättekonstig ut, lika lång som bred) och frågade vad han ville?

- Jag vill åka hoj med er. Sade han och log.

- Åh fan. Sa vi och släpade in honom i lokalen. Där fick han diska och kokakaffe i ett par månader innan vi slängde på honom en fångdräkt och indoktrinerade honom i våra seder o bruk.

Det är med varma hjärta som vi välkomnar Kubik-Conny Blomgren in i klubben.

En dag när klubben var ute och cyklade…åkte MC. Såg vi något väldigt märkligt.

Där på en parkbänk mitt i centrala Gnesta låg en mer eller mindre livlös man i trettio års åldern. Han var iförd ett par camobyxor och en sliten Ironmaiden T-shirt. Runt honom låg det drivor med ölbuteljer och snabbmatsförpackningar. Då vi var osäkra på om filuren verkligen var vid liv. Så bestämde vi oss för att titta närmare.

Förutom de kråkorna som frenetiskt pikade mannen i ansiktet, så såg det inte så farligt ut, och kanske fanns det hopp om att kunna rädda större delen av honom.

Vi jagade bort fåglarna, plockade ihop mannen och åkte sedan hem till lokalen.

Vi Vårdade honom ömt och gav honom rikligt med mat och öl. Och tillsist en dag kunde han både gå och prata. Då vi fick lite separations ångest över att lämna igen honom till samhället, bestämde vi oss istället för att behålla honom.

Vi pryde honom med en provmedlemsväst och hjälpte honom med att köpa hoj.

Sen den dagen har vi äran att ha Jimmy ”Posse” Söderholm som Prospect i klubben.

Välkommen!

En mindre rolig händelse var när kocken smet iväg med grisen.

Den hela tiden olycksdrabbade Triumph som ägdes av Urre, har äntligen bytt ägare och försvunnit från kommun. Den lättade Urre fyllde i stället sin tomma spilta med en Harley Davidson XLH och låter hälsa att den går bra.

Krister ”KP”. Har också uppgraderat sin motorpark en aning. Han lyckades få tag på något Harley liknande föremål i en grannstad. För arkivet kan vi nämna att den är röd.

En mycket omtyckt medlem var tvungen att hoppa av pga tidsbrist och flytt. Han gick bokstavligt talat upp i rök. Vi önskar härmed Daniel ”D2” Gustavson ett långt och lyckligt fortsatt liv i grannkommunen. Och hoppas att vi skall ses snart igen.

Skål broder!

Fler spännande  nyheter kommer.

/Urre